Gabriella

Moahaha. Varför har jag ett ständigt behov av att håna kärleken? Kan inte låta bli det minsta att skratta åt någon som säger någonting kärleksfull till mig. Jag kan verkligen inte ta det på allvar. Det känns som ett skämt när någon säger: "Du betyder så himla mycket för mig, jag saknar dig, vill ha dig hos mig"....blablabla. Haha. Det är ju hur gulligt som helst, men varför är det så jävla svårt att ta det på allvar? Kanske för att man vet att det finns de som säger saker, utan att mena det alls, eller att de en vecka senare bara kan vara helt iskalla? Det vill jag inte vara med om, aldrig. Då är det så mycket lättare att bara ta kärleken med en nypa salt.