Gabriella

Helt sjukt. Från att vara skitarg, till att inte känna någon ilska alls? En timma i telefon med någon jag knappt pratat med på ett år. Jag vet inte hur det blir från och med nu. Hur som helst känns det som en befrielse, jag har fått säga det mesta jag kännt under det här året och det är otroligt skönt. Att det blev som det blev är synd. Men det sjuka är att just nu känns det bättre än på länge, som att man nästa kan tacka det som hände för att allt äntligen känns helt okej igen. Jag skulle aldrig ha tagit emot din ursäkt om jag inte hört någon ånger, men jag tror att du ångrar dig. En ursäkt är lätt att kläcka ur sig, men ånger går inte att fejka. Tror jag inte iaf. Jag känner mig stolt över både mig själv och över dig som tog tag i det här, utan någon annan. Kommer sova gott inatt, äntligen. Jag vet att jag pratat så sjukt illa om dig, och att du spytt galla över mig med, men vi har varit kompisar, jävligt bra kompisar dessutom, och åtminstonde jag kan inte bortse ifrån det. Jag kan lova att många tycker det är så sjukt falskt av mig som sitter och för första gången skriver någonting bra i samband med dig, men det skiter jag i. Jag står för allt jag gjort, men säger inte att jag inte ångrar det. Det gör jag. Jag önskar att ingenting som hänt det senaste året hade hänt. Men det har det, och vi har äntligen pratat ut om allt. Jag har iaf gått vidare nu.