Gabriella

Jag tror inte jag överlever det här. Det känns som att mina ben, min rumpa, min mage och mina boobisar brinner, men ändå fryser jag som om jag badat isvak. Smärtan är outhärdlig. Grät som en tok när jag reste mig upp ur sängen, grät när jag skulle gå och svara i telefon, grät bara av att stå på benen. Tror inte att min kropp ens har styrka att ta hand om det här. Så om jag dör, så älskar jag er alla. Eller nej, men de flesta iaf. Att planera helgen känns onödigt, med tanke på att jag kanske inte lever då.

Adjö, nu ska jag ställa mig i frysen.