usch

De sitter fortfarande kvar, och de har fått veta att två personer har avlidit, 10 svårt skadade osv. Sex stycken personbilar och en långtradare inblandade. Jag får panik, tårar i ögonen. Nu vill jag ha hem dem ännu mer. Men JAG får iaf hem min familj*peppar peppar* välbehållna. Fy farao. Min Mamma, min Pappa, min Sophia och min Ebba, tänk om jag inte skulle få hem dem igen? Vill inte ens tänka tanken. Är så självisk känns det som, tycker synd om mig själv för att de inte är hemma än, men tänk de som inte ens får hem en familjemedlem. Kan verkligen inte ens tänka mig det, vill inte veta hur det känns heller.

Man kan ju lära sig att uppskatta familj och vänner. Man vet aldrig när allt tar slut, så man ska göra det bästa av varje minut, och värdera stunderna med dem man har.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0