Gabriella

Jo visst är det lusigt. Man letar alltid efter en perfekt kille. Eller letar kanske man inte gör, men det är det man ändå vill ha, även om man faktiskt njuter av att vara singel. Sen kommer det en mer eller mindre perfekt kille. Snygg som få, seriös, "skills" haha, framtidsplaner, äldre, han får dig att känna dig bra osv. Dessutom tycker han om dig. Vad gör du då? Springer för livet!  Känner du igen dig? Jag vet iaf att det är precis så jag är, och det är hur irriterande som helst. Jag tror inte jag tillåter mig själv att vara lycklig på det sättet. För blir jag det, så kommer förmodligen världen att rasa när det tar slut. För helt ärligt, hur ofta träffar  man sin framtida man i 18årsåldern? Har aldrig fått mitt hjärta krossat på det sättet, och vill aldrig få det, men jag vill heller inte missa kärleken. Jag vet ju hur det är att vara förälskad, lite smått betuttad, det är supermysigt. Om det är ännu bättre att vara kär.....vad väntar jag då på? Ska jag släppa mina hämningar nu? Eller ska jag fortsätta vara iskall när det gäller känslor?



Gosh.